ajml.blogg.se

Tänkte bara kika in och berätta för den som det kan intressera;
Bloggen har flyttat! 

Klicka på bilden för att komma till nya bloggen!

Ojojoj nu går tiden fort! Känns som det var igår vi låg inne på förlossningen och väntade på att lillfjanten skulle titta ut! Tänk att det snöade den dagen, och nu är det gassande sol. Känns som att det är längesen men ändå som om det var igår. Om en vecka blir Arvid 3 månader. Min stora lille kille. Sist vi var på bvc vägde han 6810 g och var 61 cm lång. Han är en riktig gladskit som ler mest hela tiden. han är riktigt stabil i nacken nu och vägrar att luta bak huvudet haha. Älskar att träna på att sitta och stå i knät hos mamma eller pappa. 
Längtar tills David får semester, då blir det semester till Norrland och Gotland, gud så roligt det ska bli! Och efter semestern så är det äntligen dags för dop! 
Nästa vecka ska Arvid till sjukgymnasten. De ska se så att hans hjärnblödning inte påverkat hans motoriska utveckling, men det verkar inte som det just nu, så hoppas på lugnande besked därifrån! 

Själv har jag nu dragit igång med mitt häslosamma liv.Ska sluta äta skräpmat och godis. Förutom choklad, för de kommer jag aldrig klara mig utan.Laddade hem en app också, 7 minute workout heter den. SJUKT jobbigt för att vara sju minuter.Trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt men var helt genomsvettig efteråt haha. Det är bra också eftersom jag nog aldrig kommer ta mig tiden att ta mig till ett gym, så nu ska jag bli fit! hihi. 

Tittade igenom gamla bilder från graviditeten och kan inte förstå att min stora Arvid fick plats i magen på mig! Det är otroligt hur kroppen fungerar och anpassar sig. Att vara gravid är något av det häftigaste jag varit med om!

 

 

Värkarna började på kvällen den 15 mars när jag och David precis skulle sätta oss ner och äta middag hemma hos hans föräldrar. Faster Sara hade sagt till lille herrn på skarpen att han skulle komma ut nu och han verkade lyssna för efter det fick jag en blödning och ringde till förlossningen. De sa att jag skulle vänta in kraftigare värkar och jag trodde det skulle dröja dagar. Men ca 15 minuter senare började det komma allt kraftigare värkar så jag och David åkte hem för att fixa det sista hemma och vila lite innan vi skulle åka in till fl. I bilen på väg hem var värkarna så kraftiga så jag utbrast "okej jag förstår vad de menar med att man förstår när det är på gång!" haha. Fyfan. Vi kom hem men vände i dörren för värkarna var så kraftiga så förlossningen tyckte vi skulle komma in på en kontroll. Visade sig att jag var öppen 3 cm och hade värkar, dock oregelbundna, men jag blev inlagd och fick sovdos. Slumrade till mellan värkarna under natten och på morgonen den 16 mars visade det sig att jag inte öppnat mig mer så vi fick åka hem med citodon för att invänta tätare värkar. 

Kom hem vid 12 och käkade lite mat och försökte vila men värkarna gjorde så jävla ont så tog citodon och lyckades återigen slumra mellan värkarna, men bara i ca en halvtimme, sen blev värkarna så kraftiga och täta så jag hann inte somna mellan. Åkte in till förlossningen igen vid halv 8 och det visade sig att jag öppnat mig till 4 cm på ca 24 timmar. Jag blev asledsen för jag orkade inte med att ha värkar längre så jag blev inlagd och fick sitta på pilatesboll med lustgas. Det bästa som hänt mig tror jag. Lustgasen funkade direkt på mig och när sköterskan visade hur jag skulle göra satt jag bara och fnittrade eftersom det snurrade i skallen haha. Klockan 22 bestämde vi att jag skulle få epidural och efter en stund kom narkosläkaren. När han lagt den och lämnat oss så utbrast jag, hög på lustgas, "fan va snygg han va!" och barnmorskan och David skrattade åt mig, men båda höll faktiskt med hahaha. Efter det tog de hål på hinnorna och vattnet forsade ut. Vi promenerade runt i korridoren för att skynda på förloppet men blev trött efter ett tag så gick och la mig i sängen och somnade. Vaknade bara när barnmorskan kom in och kollade till mig eller gjorde undersökningar. Hon bad om ursäkt när hon gjorde alla onda undersökningar men jag förstod inte vad hon menade, var så jävla bortdomnad så kände ingenting! Tyvärr så tappade jag känseln från rumpan och nedåt så från kanske kl 00 den 17 mars så blev jag sängliggande (och förblev det till den 19 mars). Försökte resa mig upp men benen vek sig så jag fick ligga fint i sängen istället. Så tråkigt för jag ville verkligen upp och gå för att skynda på förlossningen. 

ca 06.00 den 17 mars var jag fullt öppen men Arvid ville inte sjunka ner riktigt så då var det bara att vänta ut honom. Efter ett litet tag slutade epiduralen att verka i högra ljumsken och det gjorde så JÄVLA ont. Sög lustgas för glatta livet så efter ett tag blev jag illamående av den, så fick genomlida den smärtan halva natten till ca kl 7 den 17 mars när de kom på att jag skulle ligga på höger sida medan jag fick en epiduraldos (eller vad de heter) och då släppte smärtan och jag somnade om igen till ca kl 12. Då kom barnmorskorna in och sa att han inte sjunkit ner och mina krystvärkar inte kommit igång så jag skulle börja provkrysta. Upp i gynställning (jag har inte haft många krav på hur min förlossning skulle vara men ett krav var att jag INTE skulle föda i gynställning) och i just den stunden slutade epiduralen verka men det gick inte att lägga in mer eftersom då skulle de små värkarna jag hade avta och jag behövde all hjälp jag kunde få. Och att krysta på noll var inte lätt. Jag fattade inte vad jag skulle göra och jag kände inte när jag skulle göra det så efter 20 min bestämde de att de skulle ta ut honom med sugklocka ( en till sak jag inte ville). Det kom in massa människor i rummet och med sig hade de världens jävla maskin och från den hänger något som ser ut som ett jävla fälgkors. Nu började paniken komma och jag blev i princip okontaktbar. Det gjorde så jäkla ont när de försökte sätta fast klockan och en barnmorska försökte få mig att ta lustgas men jag blev bara illamående av den. Fick återigen försöka krysta men som tidigare så kände jag ingenting, det gjorde så jävla ont men jag hade ingen aning om när jag skulle krysta eller inte så efter ett tag fick en barnmorska hjälpa till genom att hänga på magen och säga till när jag skulle krysta. Samtidigt drog läkarna i sugklockan och vid ett tillfälle så släppte den och hon nästan flög bakåt. Både jag och David fick panik och trodde att huvudet flög av. De fick klippa mig (ännu en sak jag inte ville). Efter en stund var han halvvägs ute och det gjorde ont. Minns inte smärtan men jag minns hur jävla ont det gjorde. Tillslut kom han ut men var helt tyst. De klippte navelsträngen och ALLA förutom en barnmorska sprang ut. De var borta med honom i ca 10 minuter och de var de värsta minutrarna i mitt liv. David fick följa med när de sprang iväg med Arvid och han har berättat att han inte skrek eller någonting så han trodde att lillen inte levde. Men han hade någon andningsmask för munnen så de lyfte bort den och då skrek han. 

De kom in med honom till mig och jag blev sydd och skulle sen upp och kissa men när jag reste mig upp så höll jag på att svimma så fick lägga mig ner igen. Vi fick den där klassiska brickan och det var nog det godaste jag ätit på länge. Det var i och för sig nästan det enda jag och david ätit sen den 15 mars så det kanske var därför det var så gott. 
Vi flyttades upp till bb men där blev vi bara kvar i 2 dagar.. Arvid hade feber till och från och andades hastigt så den 19 mars blev vi flyttade till 69an, barnkliniken. Läkarna misstänkte att han hade en infektion i kroppen så de fick sätta antibiotikadropp i naveln på honom och det blev massa slangar och droppställning och allt såg så obehagligt ut. Han var också dålig på att äta så de fick sätta en sond på honom och det var verkligen inte kul att se sitt 2 dygn gamla barn ligga så med massa slangar. 
20 mars gjordes ett ryggmärgsprov som var blodblandat så han fick åka iväg på akutröntgen. Det visade sig att han fått en hjärnblödning till följd av sugklockan. Tur i oturen var att den satt bra till och var så pass liten så han fick morfin mot smärtan och droppet togs bort. Morfinet gjorde att han bara sov och sov... Allt blev helt onormalt och det blev riktigt tungt några dagar för oss. Men till helgen piggnade han på sig och natten till måndagen hade han ätit på så bra ur flaska så sköterskorna tog ut sonden och han blev då slangfri! (Vi hade honom inte inne på vårat rum på natten eftersom de gjorde så mycket kontroller på honom och kollade till honom näst intill varje timme.)

10 dagar fick vi ligga på sjukhus, och det var 10 HEMSKA dagar på många olika sätt. I torsdags (27 mars) blev Arvid friskförklarad och vi fick åka hem. Läkarna tror inte att det kommer ge några men senare i livet men de kan ju inte garantera något. Jag är bara så lättad över att han är frisk och beter sig som vilket nyfött barn som helst nu. Han sover hur mycket som helst, äter som en häst och pruttar på som en riktig karl! Han är världens finaste och jag sa redan när han låg i magen att han var mitt mirakelbarn. Han är så jäkla stark som klarade detta under sin första levnadsvecka.

Han är verkligen vårat lilla mirakelbarn. 

 

jahapp, nu sitter man här, bebis fortfarande i magen och visar inga tecken på att vilja komma ut.... 3 dagar över tiden har jag gått, men det känns som 3 veckor! Börjar faktiskt på allvar tro att denna lilla knoddis inte tänker titta ut. Den kommer klara en igångsättning och när det sen blir kejsarsnitt så kommer den greppa tag i mina tarmar! Den lilla skitungen kommer aldrig ge upp! 
Jag mår bra... lite för bra tycker jag, känns liksom inte ens som att jag passerat mitt bf-datum och att jag har fleeera veckor kvar, men så är det ju inte. Det kan ju faktiskt hända när som helst nu. 

Tänkte faktiskt försöka mig på en liten sammanfattning av graviditeten nu när jag ändå inte har något att göra. Hoppas det blir något vettigt av det! 

Den 11 juli 2013 fick vi veta att jag var gravid. Mensen hade inte kommit men det var inget konstigt i min situation. Varken jag eller David hade misstankar om att jag var gravid utan det var faktiskt två andra som fick oss att bli lite oroliga. Dagen innan var vi och kollade på tvättmaskiner och då kläckte försäljaren ur sig att "ni kanske blir fler i framtiden". Ja det i sig är väl inte så konstigt med tanke på att ett ungt par är och kollar på hemelektronik. Men både jag och David ryckte till och tyckte det var en underlig kommentar. Jag hade också varit dålig i magen ett par dagar vilket Davids pappa visste om (han hade varit hemma hos oss när jag hade en dålig stund... hehehe), så efter att vi kollat på tvättmaskiner köpte vi varsin sallad och åkte hem till hans föräldrar och åt. Där kläcker svärfar ur sig "är du på smällen?!" lite halvironiskt. Men att få två liknande kommentarer på samma dag gjorde oss väldigt nojjiga så vi köpte graviditetstest bara för att utesluta. 
Morgonen efter (11/7) åker David som vanligt till jobbet och säger åt mig att ringa när det visar negativt. Båda var ju bombsäkra på att det skulle visa negativt så när jag sen kissat på den där pinnen och lagt den för att "vila" så blev jag mäktigt chockad när det blev ett STARKT plus. Kontrollstrecket hann inte ens visas innan det blev ett plus. Där och då började mitt illamående. Blev så chockad så det bara rann svett om mig. Jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle få uppleva det ögonblicket och när det hände... Wow... 
Jag ringer David och gråter och säger att jag är gravid. Han skrattar bort det och säger aaaa visst. När jag sedan lyckas övertyga honom om att det är sant så blir det helt tyst. Hans kommentar blev sen "sjysst sätt att börja semestern...." haha fan va chockade vi båda var. 

Denna dag var nog den häftigaste dagen i mitt liv. 


Från och med den dagen och fram till vecka 12 mådde jag illa. Usch va dåligt jag mådde. Käkade postafen som gjorde mig någorlunda levande men att äta normalt var helt uteslutet. Eftersom denna period var under sommaren så är det mycket av det "somriga" som kan ge mig illamåendekänslor. Tankar, minnen, lukter och smaker. Vi var väldigt mycket ute på Ridön i sommarstugan eftersom jag inte klarade av att vara hemma. Mådde riktigt dåligt av att vara i lägenheten. Och nu när det börjar bli varmare så får ju bilarna sån där solvarm lukt, om någon förstår vad jag menar. Blir så jääääkla illamående av den lukten! 

I alla fall! Den första som fick veta om graviditeten var Maria. Eftersom denna graviditet inte var planerad så hade jag och David inte bestämt oss för hur vi skulle göra och jag behövde verkligen prata med någon annan än David. Min syster var den andra som fick veta eftersom hon fyllde år 2 dagar efter att vi fick veta om graviditeten och jag ville inte att hon skulle bli misstänksam när jag inte drack på hennes födelsedagsfest. Efter ca 1½ vecka efter beskedet berättade vi för resten av våra familjer. Vi var verkligen livrädda för vad alla skulle säga, eftersom jag gick i skola och det passade verkligen inte att skaffa barn just då. Men alla blev så glada och sa att allting löser sig, vilket det också har gjort! 
Jag ringde till mvc för att boka tid till inskrivningssamtal, och det kändes fortfarande otroligt. Att jag skulle få gå på barnmorskebesök, lyssna på hjärtat, se bebis på ultraljud och känna sparkar. Jag var helt överlycklig i min lilla illamåendebubbla. 
Tiden gick och nästan på dagen då jag gick in i vecka 12 så upphörde illamåendet. En sådan otrolig lättnad att kunna äta någorlunda normalt igen! 
Första rörelserna kände jag när jag, David och Svärfar var uppe i Norrland i deras sommarstuga där (28/9). Jag satt och läste lite om hur första rörelserna skulle kännas och sen insåg jag att det var ju så det kändes i min mage! Berättade för david att jag tror jag känner lillbebis och han la handen på magen direkt. Såklart kunde han ju inte känna och blev lite avundsjuk tror jag allt! 
7 oktober var vi på ultraljud. Vi trodde vi tagit fel på tid för det fanns ingen att fråga och ingen kom och hämtade oss men tillslut kom det någon och hämtade oss. Under den tiden hade vi nästan övertygat varann om att det inte var någon bebis där inne så när den kom upp på skärmen tappade både jag och david hakorna, bokstavligen. Så himla häftigt! Kunde inte slita ögonen från skärmen, så himla underbar liten varelse som låg i min mage och jäste. Allt såg bra ut, och vi fick veta kön och höra att den hade ett fint huvud och fina läppar, haha. 
En tid efter detta började jag få problem med mina ben, kändes som konstant träningsvärk som gjorde skitont. Fick akuptuntur 2 dagar i veckan för detta och det var himmelriket! Är egentligen rädd för nålar men fasiken va skönt det är med akupunktur! Ska verkligen testa det på förlossningen. 
Den 18 oktober kände jag första riktiga sparken på handen. Fick också se 3 sparkar utanpå magen. Jag blev helt galen och smsade mamma haha. Berättade för david på kvällen och morgonen efter fick också han se och känna. Här började det verkligen bli äkta. Det är en riktig bebis där inne. Vår lilla bebis. 

Resten av graviditeten fram till ca v 35 mådde jag överlag bra. Jag hade ont till och från i benen men det var hanterbart. Bebis sparkar/de på som fasiken i magen. Från dag 1 då jag kände rörelser så har jag kunnat känna rörelser varje dag. Och inte lite heller. Det är en stark liten krabat!
Mitten av januari slutade jag skolan och började min ledighet fram till bebis nedkomst. Några veckor efter det ( ca v 35) började jag känna mig ordentligt höggravid. Allt var tungt och det var jobbigt att andas. Magen var/är i vägen hela tiden och jag vill bara ha ut bebis. Detta tillstånd varade faktiskt bara ca 2 veckor, men det var två hemska veckor. Nu har jag de sista 3-4 veckorma mått så bra man kan med tanke på den extravikt man bär på och det faktum att det är en annan människa i min mage. Har mycket sammandragningar och måste kissa ofta, men inte för ofta. Under nätterna kissar jag bara 2, kanske 3 gånger och har gjort det sen det eviga kisseriet började. Halsbränna har jag haft under hela graviditeten och det måste vara det jobbigaste faktiskt.

Annars tycker jag att jag haft en relativt lätt graviditet med vanliga krämpor som illamående osv. Bortskämd har jag varit så nu blir det väl en sjuhelvetes förlossning, om den nu vill dra igång snart! Men det kommer vara värt det i slutändan, det kommer allt att vara! <3

Allt känns tungt, kan inte röra på mig utan att det känns som att jag pinkar ner mig och att ryggen kommer gå av. Är supersvullen i händer och fötter och det gör skitont!

Min enda sysselsättning just nu är att ligga i soffan och kolla på private practice på tv och att sova. Vi har äntligen fått upp väggen som ska till barnrummet så nu kan vi snart flytta in alla barnsaker som ligger huller om buller över hela lägenheten! 

Nä nu orkar jag inte skriva mer! 

Magen v 38+1

Ojoj nu var det ett bra tag sen sist! Nu har jag hunnit gå in i vecka 37 och tjockare har jag blivit! Har också börjat svälla i fötter och händer och det gör så jääävla ont! Och stödstrumpor hjälper inte. Usch, det ska bli så skönt att ploppa den här ungen! Längtar ihjäl mig nu!!
Igår ilade det till i magen när jag och david var på ikea. Fick liksom stanna till och tittade på david, haha jag ba "david, jag tror jag föder nu!" haha. Fast sen på kvällen började jag få lite molande värk i magen, typ som mensvärk fast inte alls lika stark. Och den har hållit i sig hela dagen idag, men har kommit och gått lite som den vill och nu är den borta! Synd, för hade gärna tagit min bebis nu! Fast den får vänta en liten stund till, men inte för länge!

Var till barnmorskan igår och allt såg jättebra ut, hade jättefina värden och magen växte som den skulle. När hon skulle känna hur bebisen låg så ville den inte ligga stilla, men hon sa att den var fixerad och låg ordentligt inställd! Frågade också om hon kunde uppskatta ungefär hur stor den var och hon uppskattade vikten till 3300-3400 g! Så jag hoppas inte den stannar för länge för vill inte ha en stor bebis!! 

Idag har jag varit och hämtat ut barnvagnen, åååååh så fin den är! Kan inte sluta pilla på den haha. Längtar tills jag får lägga min lilla bebis i den! Det kändes verkligen jättekonstigt att köra barnvagn, och ännu konstigare att ha en barnvagn stående hemma! 

Vill inte skriva en bibel här så slänger upp lite bilder istället! 

nu har vi äntligen börjat fixa med barnrummet/Davids mancave! Vi har rivit den lilla biten vägg som var kvar och ska förhoppningsvis börja sätta upp den nya väggen på söndag! Ska bli så skönt att faktiskt få fint här hemma nu.

 

denna veckan har varit förjävlig magmässigt. Allt börjar kännas tungt och jag är så jävla andfådd hela tiden. Känns som att jag har en sten över bröstet, jätteobehagligt. vet inte hur jag ska göra för att det ska bli uthärdligt att leva typ... Kan inte sitta eller ligga eller stå, allt är skitjobbigt! Och det blir inte lättare av att bebisen inte kan ligga still. Den sparkar på som in i helvete, fastän att det egentligen inte finns någon plats för det. kan också få som kramp eller nått i magen vilket också är jobbigt. Ryggen gör ont och jag har förjävlig halsbränna. Önskar så att jag kunde få gå lite snabbare, eller över huvudtaget. Minsta lilla rörelse gör att jag måste kissa. och allt detta gör att jag vill gråta, hela tiden.... Är så trött på att vara gravid just nu. Och det är ju en bit kvar, då det är väl bara att hålla ut.. 

 

Idag ska jag försöka fixa cheesecake och cupcakes till Davids födelsedag på lördag. Får se om jag orkar det, annars får David göra det hehe. 

Nu ska jag försöka andas ikapp hehe!

 

 work in progress!

vecka 35 idag då. Tiden går fort, men ändå så himla långsamt! Vill att bebis ska komma nu men 5 veckor känns ändå nästan för nära. Kan verkligen inte förstå att om ca 5 veckor kommer jag och David ha en liten bebis i vårat liv! Längtar så himla mycket <3

Har börjat få ont i ryggen, om jag står upp för länge eller om jag är för aktiv eller om jag är för oaktiv haha. ont i ryggen nästan hela tiden alltså. Sammandragningarna har kommit tillbaka men nu kan de göra lite ont ibland och jag får svårt att andas under vissa. Det känns liksom som att luftrören drar ihop sig och så blir det som att andas genom sugrör. Jätteobehagligt. 
Nu har det ju gått 5 veckor sen sist jag uppdaterade gravidlistan så nu är det dags igen!

 

- brieost

- att kunna ta på mig strumpor/skor själv. nästan helt omöjligt för mig nu.

- gå snabbare än en snigel utan att bli kissnödig

- kunna vända mig smidigt i sängen/soffan

- kunna plocks upp saker jag tappat på golvet.

- andas normalt, inte flåsa hela tiden

- brieost

- brieost (ja, det hugger i hjärtat att gå förbi osthyllan på affären)

- att kunna vända mig om i sängen/soffan utan att nästan kissa på mig.

- att slippa vara törstig hela jävla tiden.

- kunna äta utan att få halsbränna

- kunna sova utan tusen kuddar placerade under hela kroppen

- kunna sova på rygg! Har aldrig varit en ryggsovare men nu helt plötsligt är det det bästa som finns

- kunna se mina fötter

 

detta är det jag för tillfället kommer på men listan kan göras oändlig... nu har jag precis ätit lunch så ska åka iväg och fixa med betalningen från igår när jag var till vetrinären med ticka! Sen ska jag på utflykt till Evelina! 

 

Haha min mage ser ut som mattan!!

Idag går jag in i vecka 34 och det innebär att det bara är ca 6 veckor kvar till ploppning. Nu börjar det faktiskt närma sig på riktigt och jag börjar bli lite nervös faktiskt. Inte inför själva förlossningen, den är jaga astaggad inför. Jag är mest nervös över tiden efter förlossningen och första tiden med bebis i vårat liv. Har så mycket praktiska frågor, allt från hur man ska klä den lilla till hur man byter blöja. Är så rädd att göra fel och att bebis ska må dåligt. Nu är det väl rätt så svårt att få ens bebis att må dåligt, tror jag kommer vara jätteförsiktig eftersom jag är så rädd för att göra fel, men ändå. Jag önskar man kunde få en personlig fe som följde med en överallt och som kunde svara på alla frågor som man har. 

 

Jaha, så hur är livet i vecka 34 då? Sammandragningarna är tillbaka och det börjar kännas lite konstigt när de kommer. De gör ont men de gör inte ont eller hur man ska säga. Svårt att förklara. halsbränna, ont i ryggen och har känt två dagar nu att det typ ömmar till i njurarna ibland. Undrar vad de kan vara för nått. 

 

var idag var första dagen på ledigheten och det firade jag med ett besök på arbetsförmedlingen. Kändes helt onödigt och han jag träffade tyckte detsamma men han förstod varför jag skrev in mig. Så nu kommer jag vara inskriven fram till 9 mars sen bli jag automatiskt utskriven. helt onödigt. Jaja. Efter det tog jag och min mamma en fika på stan sen åkte hon vidare till sitt jobb och jag kollade lite på stan. Sen kom pappa ner och käkade lunch med mig! Hemskt trevlig dag med andra ord. Sen fixade jag och David i sovrummet så nu har vi fått upp tavelhyllorna över sängen och fixat fint! 

 

 

Magen i vecka 34 (33+0) tycker den är så liten!

Idag har vi haft en slapparmorgon, lilla familjen här hemma. Jag har legat i soffan med katterna på mig och kollat på film och David låg och sov fram till nyss! Skönt att bara slappa ibland. 

I fredags var min sista dag i skolan och det var helt fantastiskt! Är så skönt att vara färdig med utbildningen nu. Så nu ska jag vara hemma och ta det lugnt fram till bebis kommer. Eller jag ska försöka, har varit ledig i två dagar och jag börjar redan klättra på väggarna och oroa mig för allt som går, nu när man har tid att tänka på allt. Får se till att hålla mig sysselsatt så gott det går. 

 

Igår hade vi avslutningsfest i skolan med klassen, mycket trevligt! Många blev lite onyktra och det var kul att se det från ett nyktert perspektiv haha. Kom hem klockan 1 inatt och däckade direkt. 

Idag ska vi fixa lite här hemma så att det någon gång kan bli bra här! Är så trött på att allt är halvfärdigt så nu är det slut med det! 

Är i vecka 33 nu! Gud, jag har lite svårt att hålla koll på vilken vecka jag är i. Får tjyvkika i en app jag har varje gång jag vill veta vilken vecka jag är i haha. Lite virrig man är. 

Jag mår fortfarande bra. Börjar bli lite orolig över hur bebisen mår därinne. Tänker hela tiden att jag stryper den, eller mosar huvudet på den, eller att navelsträngen ligger runt halsen. Här om natten kunde jag inte somna och låg bara och grät för jag var helt säker på att jag höll på att ha ihjäl ungen genom att ligga på fel sida. Hm, jobbigt att tänka så. 

Just nu sitter jag här och bebis putar ut med rumpan och ibland blir det kraft i putet, vilket känns lite obehagligt! Men ändå mysigt på samma gång. Sammandragningarna som jag hade förut är nästan borta, säkert för att jag vilat upp mig under julen. Väldigt skönt i alla fall, men då får man ju andra krämpor som när bebisen rör huvudet neråt, eller ligger och trycker med fötterna mot revbenen. och halsbrännan! Denna jävla halsbränna. Outhärdligt!! jaja. bara ca 7 veckor kvar, sen kommer min lilla skitunge ut <3 

På torsdag firar jag och David 4 år tillsammans, att vi har orkat med varandra så länge?! haha. Och på fredag slutar jag skolan och blir bagare/konditor på riktigt! Så på fredag ska jag och David, mamma, syster och hennes karl ut och äta och fira allt som händer nu. 
Har suttit hela kvällen och sorterat bland våra foton för att hitta guldkornen att framkalla, och tillslut fick vi ihop en bunt! Tycker det är så kul att ha framkallade foton, som man kan titta på i album. Är väl lite old fashioned av mig på den fronten. Så nu är jag i alla fall slut i huvudet och orkar inte skriva mer men bjuppar på en magbild!

 

v 33 (32+1) Hahah gillar mina snygga underställsbyxor!

Lördag kväll! Vi har lite folk hemma hos oss som spelar Xbox. Haha. Själv försökte jag baka en after eight-tårta, men den blev Totalt misslyckad så nu är jag ledsen. Hehe. 

Nästa vecka händer mycket! Går in i vecka 33 på måndag, och på fredag slutar jag skolan! Kan inte förstå det, har väntat på den dagen i ett år nu och snart är den äntligen här!! Och efter det är jag ledig i mindre än två månader och sen kommer lillebebisen till världen! Åh vad jag längtar!! Pratade med David idag om vad jag ska göra för att fördriva tiden till dess att bebisen kommer, och jag ska bland annat sy ett skötunderlägg, spackla och måla några fula hål som blivit i sovrummet och sen ska jag soooooova! Vila upp mig ordentligt och ta det lugnt innan bebisen kommer. Ska också försöka komma iväg och simma så ofta jag kan. 

 

Bebis har börjat skruva sig neråt och det gör ont som faaaeeen! Känns som knivhugg i mufflan (hehe) och så ilar det längst ner i magen. Tur att det bara kommer lite då och då. Var hos barnmorskan i fredags och frågade då om det och när hon kände på magen så sa hon att den möjligtvis låg ruckbart (vet inte riktigt vad det innebär haha ) och att det kanske var därför jag fick ont. 

 

Idag hämtade vi förresten babyskyddet som vi fått av Davids kusin, jättefint och jättefräscht. Ser nytt ut! Nu har vi verkligen inte mycket kvar att köpa till bebisen, bara lite småsaker men alla stora saker är fixade! Så strax är vi redo för bebisens ankomst! Längtar! 

Nä nu har jag ordbajsat nog för denna kväll så nu bjuder jag på en bild på fettomagen och barnvagnsleksaken som vi köpte igår. Vet inte om den är till för det men det går ju att använda den så så varför inte? 

 

 

Vecka 32 igår, tiden flyyyyyger fram verkligen! Förra veckan var jag hos barnmorskan och hon kände och klämde på magen och konstaterade att bebis lagt sig med huvudet neråt. Redan? Jag tycker det känns lite tidigt men vad vet jag! 

Bebis ligger oftast och trycker med fötterna under vänstra revbenen och drar med knät eller något precis över naveln och det känns jätteläskigt men ändå mysigt. Barnmorskan förklarade hur den låg i magen och den har hållit ungefär samma position sen dess, och det är lite häftigt att känna på någon del och faktiskt veta vad för del man känner, det gör det lite mer verkligt.

jag har fortfarande problem med halsbränna, det kommer i princip hela tiden om jag inte äter haha. Kommer nog bli riktigt fet innan denna unge ploppar! Jag blir andfådd väldigt lätt och ryggen börjar känna av tyngden nu så får ont om jag står eller går förlänge.

 

Nu har jag förresten bara 8 skoldagar kvar på utbildningen, sen är jag friiiiii! Haha nejdå men vad skönt det kommer bli att bli ledig, känner att min kropp egentligen inte klarar av att vara uppe och springa så mycket som jag gör. 

 

Magen v 31+1